För några år sedan gjorde vi i vår lokala FN-förening en rundresa i Sydafrika för att få lära oss mer om apartheid och rasism. Vi kan tro att vi vet mycket men för att riktigt förstå så krävs det att man uppleer saker. Det fick vi göra under vår resa och jag ska berätta om några starka, känslosamma platser vi fick besöka.

En av de starkaste och mest gripande upplevelserna var besöket på Hector Pieterson museum i Soweto. Hector Pieterson föddes 1963. Han dödades den 16 juni 1976. Vid sin död var han knappt tolv år gammal.

Kampen för att få slut på apartheidstyrningen i Sydafrika var inte så lätt som det låter. Det handlade om blodsutgjutning i händerna på de grymma förtryckarna. Soweto-upproret var ett av de fall som hade störst inflytande i kampen. Oskyldiga liv som Hector Pieterson försvann.

Den frihet som de flesta njuter av idag kom inte lätt. Det involverade en serie protester som gav upphov till Soweto-upproret. Under upproret förlorade många oskyldiga människor livet. Bland de som dog var Hector Pieterson. Bilderna på hans döda kropp som bärs rörde upp känslor i landet. Hans liv och de som dog under demonstrationen firas den 16 juni varje år. Det markeras som National Youth Day.

Sydafrika
Sydafrika

Liten hjälte

Hector Pieterson blev den ikoniska bilden av upproret efter att ett fotografi av hans döda kropp som bars av hans medstudent publicerades i flera tidningar. Han var bland de människor som förlorade sina liv när de revolterade användningen av afrikanska språket i skolan. Villkoren för hans död är det som väckt uppmärksamhet hos de flesta. Den obduktion som genomfördes på hans kropp uppgav att han hade skjutits mot direkt, på nära håll, och inte som en effekt av en tillbakastudsande kula från marken som polisen hävdade.

16 juni, som ofta kallas National Youth Day i Sydafrika, hänvisar till den dag då sydafrikaner hyllar de ungdomar som tog det på sig att stiga och bekämpa diskriminering och kämpa för en ny demokrati. Dagen har speciella rötter i Soweto-upproret. Soweto-upproret var en rörelse som steg för att bekämpa det nationella partiets (NP) förtryckande ledarskap. Rörelsen var emot det afrikanska medeldekretet som insisterade på att Afrikaans och engelska skulle bli de officiella språken i skolan. Protesterna från Soweto-upprorets protester började den 16 juni 1976. Protesterna spriddes till resten av landet och förändrade dess sociala egenskaper. Upproret var som ett uppror mot apartheidpolitiken som var förtryckande för de svarta sydafrikanerna. Detta ledde till bildandet av den svarta medvetenhetsrörelsen (BCM) och den sydafrikanska studentorganisationen (SASO), vars syfte var att höja den politiska medvetenheten hos de svarta sydafrikanerna. År 1974 mobiliserade studenter sig redan under den sydafrikanska studentorganisationen (SASO) när upproret fick fart i landet. Den 16 juni 1976 startade 3.000 till 10.000 studenter som hade mobiliserats av den sydafrikanska studentrörelsens handlingsutskott en fredlig demonstration. De var under stöd av BCM och de gjorde uppror mot listan över apartheidlagar som inte gynnade de svarta sydafrikanerna. Deras plan var att marschera till Orlando stadion där de skulle ha ett rally.

Det var början till den hemska historien om Hector. Efter det besöket i Soweto så var jag vädigt spak och hade velat ta en lång promenad för att rensa hjärnan.

Soweto
Soweto

Ej välkommen

Men i det området vi bodde så var det inte säkert att gå ut efter att det blivit mörkt, om man inte hade någon typ av guide eller säkerhetspersonal med sig. En kväll hade vi en lokal guide och chaufför som tog oss till en fin restaurang men själv fick han vänta utanför eftersom bara vita var välkomna. Kan ni fatta, att som svensk få se och höra något sådant var hemskt!

Vi visste dock inte innan att det var en sån restaurang för då hade vi aldrig satt vår fot där. Därför kollade vi noga kvällen efter så att vi valde en bra restaurang där vi även kunde bjuda med chauffören på middag. Det blev en höjdarmiddag utan tvekan, en mysig restaurang som var både inomhus och utomhus samtidigt. Dessutom hade de live-musik och maten var fantastisk!

Men det var inte alla kvällar vi kunde spendera ute på restaurang, en del andra var det hotellmat eller snabbköpsmat som gällde. De kvällar jag fick spendera på hotellet var ändå inte så tokiga, eftersom det inte fanns wifi pån rummet utan bara i hotellreceptionen så fann jag snabbt in favoritsoffa där. Hemmakvällarna så hängde jag där, kollade in folk och spelade på mobilen. Eftersom jag alltid varit svag för äventyrspel så blev det ofta bordsspel på pokerstars och megaspel.

Det roliga var att jag inte var ensam att spela, jag träffade en engelsman som reste ensam i jobbet och han satt varje kväll där i foajén. Men han sa att han enbart spelade schack. Nu var det dock inte spelkvällarna som var den stora upplevelsen i Sydafrika, även om det var mysigt.