Marockansk minering

Marocko ockuperar idag ungefär 75% av Västsaharas yta. De har byggt en mur som sträcker sig genom landet och den är såväl radarövervakad som minerad. Den västra sidan av muren kontrolleras helt av Marocko medan den östra sidan kontrolleras av Polisario, den av FN erkända västsahariska motståndsrörelsen.

SIDA förändrar inriktningen på hjälparbetet


SIDA är en organisation som arbetar på uppdrag av Sveriges regering för att minska svält och missförhållanden i världen. SIDA har under en lång tid koncentrerat sitt arbete i Västsahara på sitt matbistånd. Nu har fokus flyttat lite mot att genomföra minröjning. Sammanfattningsvis har inte SIDA:s engagemang i Västsahara minskat utan ligger på samma höga nivå som tidigare. Regeringens uppdrag har ändrats lite i och med att man inte längre fokuserar på humanitärt bistånd utan har gått över mer på en strategi för en hållbar fred, där minröjning är en av flera avgörande faktorer.

Svårigheter i minröjningsarbetet


SIDA ska nu prioritera minröjning och genomför diskussioner med Polisario avseende förstöring av landminlager. Polisario skrev redan 2005 under förbudet mot landminor, något som större delen av världen gjorde. Problematiken ligger då hos Marocko. Utav 34 länder som inte skrivit under förbudet är Marocko ett. Detta innebär att minröjningen i Västsahara inte torde ligga på den västra sidan.

Miljoner minor


Man uppskattar att det finns över en miljon landminor i Västsahara. De har placerats ut där under en tidsperiod av 16 år, det vill säga de år som kriget pågått. Dessa minor utgör ett mycket stort hot mot nomader och deras kringvandrande boskap. Den östra sidan av Västsahara, där Polisario styr har minröjning pågått under flera års tid. Polisario har haft hjälp av många olika minröjningsorganisationer för detta arbete. Vid sex olika tillfällen har Polisario sprängt olika minlager tillsammans med bland annat UN Mine Action Service och Geneva call. Den sista sprängningen genomfördes i oktober 2018.

Hur går minröjningen till


Minröjning kan man dela in i två typer. Den ena är militär minröjning som innebär att en armé eller motsvarande röjer minor i ett visst område för att göra det tillgängligt för egna trupprörelser. Till dessa arbeten används speciella maskiner och sprängämnen. Man kan exempelvis skjuta ut en så kallad minorm genom ett minerat område, när den exploderar blir det en genomfart fri från minor. Inom militär minröjning kan man acceptera att det finns lite minor kvar. Den andra är humanitär minröjning. Den skiljer sig genom att den röjda marken är till 100% säker. För att göra detta på ett så kostnadseffektivt och säkert sätt som möjligt använder man sig av tre huvudmetoder, manuellt, minhund och maskinellt. I den manuella minröjningen går man med en så kallad minpik och en metall- eller minsökare. När man lokaliserat minan desarmerar eller röjer man den med hjälp av en mindre laddning. En minhund har tränats på att upptäcka doften av olika typer av sprängämnen. När hunden markerar var minan ligger är tillvägagångssättet likadant som vid manuell sökning. Maskinell röjning är det snabbaste sättet. Det kan vara en splitterskyddad minröjningstraktor med ett stort aggregat i fronten som, likt en jordfräs, maler sönder eller detonerar minorna. Det kan i vissa fall vara så att en maskinell minröjning föregår en sökning/röjning med minhund. Den stora utmaningen härefter ligger i att ta hand om desarmerade minor och oskadliggöra dem i en så kallad minlagersprängning.

Hur går minröjningen till