De tre svenska fiskebåtarna Ghanti, Monsun och Nordic från Göteborg fiskar i Västsaharas vatten med godkännande av marockanska myndigheter och det svenska Fiskeriverket.

Västsahara är ockuperat av Marocko sedan 1975 och ett av FN:s få kvarvarande avkoloniseringsärenden. I juli 2005 förhandlade EU fram ett fiskeavtal med Marocko. Där är de västsahariska vattnen inte uttryckligen undantagna, vilket har fått den svenska regeringen att agera. Avtalet ska diskuteras i Europaparlamentet i februari och beslutas av ministerrådet i vår. Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist har tydligt deklarerat,att det för Sverige är en viktig principfråga att fiske på västsahariskt vatten inte ska inkluderas i avtalet. Sverige är drivande i denna fråga inom EU. Att Västsahara inte är en del av Marocko och att Marocko inte har rätt till Västsaharas naturresurser, konstaterade tjänstemän från utrikesdepartementet så sent som i november på ett seminarium i Stockholm. Att plundra ett icke-självstyrande område på dess naturresurser är ett brott mot folkrätten. Ändå godkänner Fiskeriverket denna stöld. Vad säger det svenska jordbruksdepartementet och utrikesdepartementet nu då?

I 30 år har hälften av Västsaharas befolkning levt i flyktingläger mitt i Saharas öken i Algeriet. Den andra hälften bor i det ockuperade Västsahara, en minoritet i sitt eget land, förföljda och trakasserade av den marockanska ockupationsmakten. Sedan i maj förra året har fredliga protestdemonstrationer mot ockupationen lett till massarresteringar och tortyr av västsahariska människorättsaktivister. De har hungerstrejkat och dömts till långa fängelsestraff för att de förespråkar det som de har rätt till: självständighet. Samtidigt finns en handlingsförlamad FN-styrka på plats tydligen utan mandat att försvara den västsahariska befolkningen mot den marockanska regimens övergrepp. EU fullkomligt öser in pengar i Marocko, vars regim klart och tydligt har förklarat att man inte tänker följa den FN-fredsplan, som man själv har undertecknat eller det otal FN-resolutioner som säkerhetsrådet författat sedan 1991. Marocko tänker inte släppa Västsahara.

Den marockanska regimen har satsat stort på att bygga ut hamnar och fiskeriverksamhet i Västsahara. Är det hit EU-medlen går? Vem kontrollerar det? De marockanska vattnen börjar nu bli utfiskade. Därför söker marockanerna sig till de västsahariska, som är oerhört rika på fisk. 2007 räknar man med att 90 årpcent av “Marockos” fiskefångst kommer att fiskas och landas i Västsahara. Det är ett fåtal västsaharier som får sin försörjning av fiskerinäringen. De får inga licenser. Det får däremot de hundratusentals marockanska inflyttade bosättarna.

Det finns naturligtvis ingen anledning till att svenska skattepengar ska stödja en illegal ockupation och råvarustöld. Amnesty International har i ett flertal rapporter fördömt Marockos brott mot de mänskliga rättigheterna i Västsahara. Under sommaren 2005 försökte åtta spanska delegationer med politiker ta sig in i Västsahara för att med egna ögon se vad som händer. Samtliga avvisades omedelbart. Den västsahariska befrielserörelsen Polisario har aldrig ägnat sig åt terrorverksamhet. Däremot har de i tysthet framgångsrikt lobbat politiskt för sin sak internationellt. Det har dock inte lett till några stora rubriker. De tre svenska fiskebåtar som genom sitt fiske på västsahariskt vatten bryter mot folkrätten borde få svenska myndigheter och den svenska regeringen att agera med skärpa. I all synnerhet som den svenska regeringen driver fiskefrågan i EU.

Lena Thunberg
redaktör för tidskriften Västsahara

Debattartikeln har tidigare varit publicerad i Upsala Nya Tidning