Under hösten har två motioner och en interpellationsdebatt i Riksdagen handlat om Västsahara. Motionerna, en av miljöpartisterna Lotta Hedström och Gustav Fridolin och en flerpartimotion undertecknad Alice Åström (v), Gunnar Nordmark (fp) och Agne Hansson (c) har krävt att Sverige med kraft ska verka för att folkomröstningen om självständighet genomförs och att Marockos kränkningar av mänskliga rättigheter i ockuperat område fördöms. Flerpartimotionen föreslog dessutom att Sverige bör låta västsaharier studera vid svenska skolor och universitet, medan miljöpartisterna menar att det är dags att Sverige erkänner SADR.

I interpellationsdebatten som hölls i december konstaterade Laila Freivalds att det inte går att förneka att det råder delade meningar i EU om Västsaharfrågan. Hon försäkrade dock att EU talar klarspråk när det gäller krav på respekt för mänskliga rättigheter. Alice Åström (v) och Gunnar Nordmark (fp) menade tvärt om att Marocko fortsätter att ha en gynnad ställning gentemot EU, trots att de kränker västsahariernas mänskliga rättigheter och förhalar en lösning av Västsaharafrågan. Hittills har detta inte påverkat EU:s agerande.

Åström och Nordmark pressade Freivalds att sätta ner foten mot Marocko. Men det närmaste Freivalds kom att kritisera Marocko var då hon uttryckte att regeringen med oro ser på situationen för mänskliga rättigheter i Västsahara. Däremot lyfte Freivalds fram de förbättringar Marocko åstadkommit. Hon berättade att Marocko nu gett klartecken för de svenska, norska och finska ambassadörerna i Rabat att besöka det ockuperade Västsahara. Dessutom menade hon att det finns en “genuin vilja hos statsmakterna att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna” samt att “det finns tecken på en begynnande diskussion i Marocko om att konkretisera tankarna på verklig autonomi för Västsahara.” Tvärtemot vad Freivalds hävdade påpekade Nordmark att Marocko senast vid 50-årsjubiléet av sin självständighet klargjorde att de inte kommer att släppa en tum av det västsahariska territoriet. Åström och Nordmark poängterade också att de framsteg som gjorts vad gäller mänskliga rättigheter i Marocko inte kommit det västsahariska folket till del. De har istället blivit utsatta för än värre kränkningar.

Åström och Nordmark uttryckte stor oro för Marockos agerande sedan de västsahariska demonstrationerna inleddes i maj 2005. Freivalds höll med om att västsahariska demonstranter behandlats hårdhänt och därför har EU krävt en förklaring av de marockanska myndigheterna. Marockanerna svarade att det som orsakat oroligheterna är förflyttningen av en narkotikadömd fånge. Alla övergrepp från den marockanska sidan förnekades. Åström fann det nödvändigt att förtydliga vad det som Freivalds kallade ett “hårdhänt bemötande av demonstranter” i själva verket inneburit; fängslanden av fredliga demonstranter och tortyr. Hon frågade också Freivalds om EU nöjde sig med marockanernas svar. Freivalds svarade: “Vi vet inte exakt vad det var som hände vid en viss tidpunkt. Vi kan veta det bättre om vi har möjlighet att vara närvarande och om medierna har möjlighet att vara närvarande. Jag tror mer på att understödja den positiva utvecklingen…”

Kristin Ivarsson

Artikeln har tidigare varit publicerad i tidskriften Västsahara