Mohammed Hamid Youssef Marehoum föddes år 1966 i Meknes öster om Rabat. Fadern var statslös västsaharier - Västsahara var tidigare spansk koloni, numera är landet ockuperat av Marocko - och modern marockan. Youssef blev marockansk medborgare 1974.
Youssef studerade naturvetenskapliga ämnen på universitetet i Meknes och tågluffade i sin ungdom till Frankrike och Sverige. I Frankrike sökte han upp representanter för Polisario, den västsahariska befrielserörelsen. Sedan dess har den marockanska säkerhetstjänsten haft honom under uppsikt.

I slutet av 1980-talet träffade Youssef en svensk kvinna. De fick en dotter, men flyttade senare isär.Sverige införde visumtvång för marockaner år 1992. I slutet av 1992 avvisades Youssef till Marocko, där han direkt och utan rättegång sattes i Okachafängelset utanför Casablanca. Efter tre år och fyra månader släpptes han ut. Villkoret för frigivningen var att han skulle arbeta åt den marockanska säkerhetspolisen D.E.S.T.
Youssefs uppdrag under åren 1995- 1998 blev att värva västsaharier i Libyen. De erbjöds fina tjänster med cirka 7 000 dirham per månad och andra förmåner, till exempel bil, om de flyttade “hem” till Marocko och registrerade sig för deltagande i den FN-ledda folkomröstningen om Västsaharas framtid - och röstade för att Västsahara skulle bli en del av Marocko. De skulle inte flytta till det ockuperade Västsahara. Där ville de marockanska makthavarna bara ha riktiga marockaner som kunde befästa ockupationen.

Ett export/importföretag, Transali S.A.R.L, riggades åt Youssef år 1998 som täckmantel för värvningsverksamheten. Han skulle också verka som informatör, eller spion, och kartlägga västsaharavänliga personer. Han skickades också någon enstaka gång till Mauretanien och till Kanarieöarna. Han har uppgett att han värvade 30-35 västsaharier i Libyen och en i Mauretanien. Alla visades upp i marockansk teve. Däremot avslöjade Youssef inga västsaharavänner.
Youssef känner till ett fåtal “kollegor” - människor som liksom han tvingats medverka i de marockanska försöken att rigga en folkomröstning som ger Marocko rätt till Västsahara och tysta dem som kräver frihet åt Västsahara - i de länder han verkade i, men vet också att de förekommer på till exempel Kuba.

Den påtvingade verksamheten var plågsam för Youssef. År 2000 fick han visum för att under en vecka besöka sin dotter i Sverige. Han skrev ett brev till marockanska ambassaden i Stockholm och avsade sig säkerhetsuppdraget. Han tog avstånd från Marockos Västsaharapolitik och sökte asyl i Sverige med hopp om förståelse, eftersom Sverige kritiserar Marocko för ockupationen av Västsahara.
Youssef placerades i Hallsberg. Där skrev han år 2003 en ganska omfattande analys av den marockanska samhällsstrukturen och Västsaharakonflikten insatt i ett större sammanhang.

Under större delen av år 2005 höll Youssef sig gömd genom att flacka runt i Sverige och leva som uteliggare. I december samma år blev han dock inlurad i en bil i Örebro av två män från eller på uppdrag av marockanska ambassaden. Han fördes till Stockholm och låstes in i en källare i en månad och utsattes för hot. Händelsen är polisanmäld och Youssef känner till namnet på en av kidnapparna, som han också senare har sett på den marockanska ambassaden, men polisen la ner förundersökningen.
Youssef anmälde sig till följd av den nya migrationslagen till de svenska myndigheterna och flyttade sedan till Boliden och Boden för att undslippa marockansk förföljelse. I maj i år blev Youssef trots detta kidnappad av fyra män från marockanska ambassaden. Enligt den polisanmälan han gjort tvingades han in i en bil i Boden och fördes till ett bostadsområde i Luleå, där han torterades bland annat med ett brännhett rör på ryggen (vilket han fortfarande har märken efter). Han fick veta att kidnapparna alltid skulle komma att hitta honom och att han skulle sättas i en säck om han inte återvände till Marocko senast den 20 augusti. Han har namngett en konsul på marockanska ambassaden som hjärnan bakom kidnappningen och hoten.

Migrationsverket fattade i maj i år beslut om att avslå Youssefs ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd. Beslutet om avvisning till Marocko har vunnit laga kraft, men har överklagats. I Marocko väntar en 18 års fängelsedom, sannolikt också tortyr eller i värsta fall avrättning (försvinnande brukar det kallas).
I mitten av augusti överfördes Youssef från förvaret i Märsta till Kronobergshäktet. Det har påståtts att han är farlig för sig själv och omgivningen. Klart är att han är deprimerad, märkt av sina upplevelser och desperat rädd för att bli skickad till Marocko.

För tre veckor sedan besökte Youssef den marockanska ambassaden tillsammans med sitt ombud Eva Ericson och polis. Han uttryckte sin avsky för den marockanska makten och hur den behandlar Västsahara och han protesterade mot de kidnappningar och den tortyr han blivit utsatt för.
Youssef mötte på ambassaden den konsul som enligt honom själv låg bakom kidnappningen. Konsuln påstod sig först vara helt ovetande, blev därefter hotfull och menade att Youssef är lite knäpp och därför ointressant för de marockanska myndigheterna.
Möjligen håller de svenska myndigheterna med. Dagen efter återtog Youssefs försvarsadvokat, i samråd med polisen, ett överklagande i Hovrätten i Övre Norrland utan att höra honom. Youssef själv ville absolut fullfölja målet. Ombudet Eva Ericson har ansökt om prövningstillstånd hos Högsta Domstolen.

Fallet Youssef kan synas alltför fantastiskt för att vara sant. Jag har dock kontrollerat allt som kan kontrolleras och gjort långa intervjuer i häktet. Jag vågar gå i god för trovärdigheten. Jag har informerat UD. Jag kommer att redovisa fallet inför FN:s generalförsamlings fjärde kommitté.

Fallet illustrerar hur Marocko med alla medel söker befästa sin olagliga ockupation av Västsahara. Fallet illustrerar också den svenska dubbelmoralen. Å ena sidan stöder man Västsaharas självbestämmanderätt och är beredd att diskutera ett erkännande av den Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken, SADR. Å andra sidan tillåter man marockanska myndigheter att kidnappa, tortera och hota på svensk mark. Och man är beredd att kasta ut en marockan som öppet och med risk för livet tar ställning för Västsahara.

Jan Strömdahl
Ordförande Föreningen Västsahara
För frågor om fallet Youssef, kontakta jan.stromdahl(at)politik.sll.se

Artikeln har tidigare varit publicerad i Stockholms och Göteborgs Fria tidningar

Läs också texterna Yossef själv skrivit:
- Folkomröstning är inte möjlig för en diktatur
- Ett telefonsamtal med Hassan II