Bouhebini har arbetat som avdelningskoordinator för MINURSO i tolv år. Han var Polisarios representant i Damaskus i två år. Han arbetade sedan på utrikesministeriet i två år efter det.

Röda halvmånen har arbetat i lägren från första början, sen 15 november 1975. De växte fram som ett spontant svar på flyktingströmmen från ockuperat område. Området var synnerligen isolerat, resursfattigt och den enda tidigare närvaron där var från den algeriska militärens sida. Under de första tio åren försörjdes flyktingbefolkningen av Algeriet och Libyen. Den västsahariska Röda halvmånen använder på bästa sätt det de får av det internationella samfundet. De har hjälpt till med att organisera byggandet av skolor genom ideella insatser. Bouhebini betonar att det var kvinnorna som byggde upp lägren, männen var ute i krig. De byggde sjukhus i etapper och organiserade fram det politiska systemet.

Röda Halvmånens verksamhet innebär mycket administration och pappersarbete. De kör totalt 280 000 ton per år med sina lastbilar för att klara av distributionen, De har endast sahariska anställda. Den västsahariska Röda Halvmånens historia sträcker sig tillbaka till tiden före den marockanska ockupationen och de är idag en egen självständig del av Internationella Röda Korset/Halvmånen. De ansvarar för kanaliseringen av all humanitär hjälp, kläder, lastbilar, medicin, etc.

Kontakterna med algeriska Röda Halvmånen är exemplariska. Algeriet sköter idag avlastningen i Oran och sedan transporteras biståndet landvägen ner till Rabouni. Västsahariska Röda halvmånen sköter administration och byråkrati in i minsta detalj, allt bokförs noga. De skickar vidare matbiståndet från Rabouni till respektive wilaya, varifrån det skickas vidare ut till dairorna där det fördelas till matgrupper om 150 personer.

Det internationella humanitära biståndet kanaliseras framför allt via World Food Programme, varje månad skickar de mat till flyktinglägren. Ransonerna består av två kilo grönsaker, en lite olja, ett kilo socker och 13,5 kilo mjöl. WFP sköter kontakterna med givarländerna, men programmet kännetecknas alltsedan starten 1986 av en konstant brist på resurser och dålig kvalitet på maten som skickas. I år fick de genom WFP endast mjöl och en mindre mängd spaghetti av lägsta kvalitet. De fick inget ris eller grönsaker, endast billiga linser av turkiskt ursprung som inte uppskattas av mottagarna. Den dåliga kvaliteten på maten har diskuterats vid flera möten och den västsahariska Röda Halvmånen har t.o.m. lämnat över prover på maten till WFP. De har då svarat att deras främsta ansvar är att se till att varje flykting får sitt energibehov tillgodosett och att linserna trots den låga kvaliteten är energirika. De har även haft problem med teet från WFP. Det var så dåligt att Röda Halvmånen inte ens har brytt sig om att transportera ned hela sändningen, hälften är kvar i Oran.

UNHCR:s (FNs flyktingorgan) närvaro är begränsad till ett kontor med $ 2.800.000 i budget per år. De har funnits på plats sedan 1986. De bistår med thé, men i för små kvantiteter. Det var utlovat att UNHCR skulle betala för mattransporterna och även att de skulle avlöna lärarkåren i lägren - de gör varken eller. Däremot så har de byggt lokala center för ungdomar, kvinnor och handikappade. De ger bensin, men i otillräckliga mängder. Både WFP och UNICEF (FNs barnorgan) har omfattande kontakter med olika NGOs som arbetar i lägren. Sverige bistår lägren med vattenbilar och begagnade barnkläder via Emmaus. Bouhebini berättade att det svenska biståndet åtminstone är regelbundet. EU:s biståndsmyndighet ECHO kom in sent men har gjort stor nytta. De skapade ett mellanlager i Rabouni där man lagrar mat som räcker i tre månader. Detta skapar en säkerhetsmarginal i livsmedelsförsörjningen och är avsett att användas vid extrema situationer. Verkligheten ser dock ut som så att man under förra året var tvungna att gå in och låna mat ur mellanlagret vid 31 tillfällen. För närvarande är det i princip tomt. ECHO (EUs biståndsorganisation) bistår även med specialmat t.ex. kött under ramadan, tonfisk och annat som åtminstone kan bidra till att variera kosten en aning. Tyvärr så har ECHOs bistånd minskat sedan 2002.

Då Röda Halvmånen har brist på lagerutrymme så använder de idag överblivna biståndscontainrar som lagerutrymme. De är dock olämpliga till förvaring då de blir mycket varma under sommaren. Deras lastbilsflotta består av 41 äldre fordon, varav 12 till 18 bedöms fungera varje dag. Bristen på reservdelar är alltid påtaglig, likaså bristen på chaufförer, mekaniker och administrativ personal. Från Spanien kommer det regelbundet donationer, s.k. karavaner, från olika solidaritetsrörelser samt reguljärt bistånd från de olika regionerna. Utöver detta bistår den spanska staten även finansiellt. Italien skickar £ 1.500.000 per år sedan 2002. Rädda Barnen skickade tidigare bröstmjölkersättning, men i år kom det dock inget. Västsahariska Röda Halvmånen har mött företrädare för SIDA men anledningen var oklar.