Texten bygger på en intervju med Mohammed Salem Sidi i flyktinglägret Auserd 2004-10-24. Mohammed är ansvarig för “landsbygden” och de västsahariska beduinerna.

De områden som Polisario räknar som “landsbygden” är de befriade områdena samt områden i Mauretanien, Algeriet och Mali, där västsahariska beduiner lever.

Enligt Mohemmeed bryr sig de västsahariska beduinerna inte om officiella gränser, de följer regnen för att nå bördiga områden för sin boskap. Alla de tre länderna som de rör sig i har erkänt SADR så de förflyttar sig fritt mellan dem utan problem. Det finns kulturella likheter mellan dem och övriga beduiner i grannländerna, och de talar ofta liknande språkdialekter. De västsahariska beduinerna är självständiga och söker bara upp Polisario när de verkligen behöver. Men alla är liksom de som bor i flyktinglägren medlemmar i Polisario och har västsahariska ID-kort.

Det är svårt att beräkna antalet beduiner, eftersom många växlar mellan fast boende i lägren och nomadliv, beroende på de förutsättningar som regn och torka ger. Ibland delar familjerna upp sig; en del beger sig ut, andra stannar i lägren. Efter 1959 har antalet beduiner minskat, först pga. urbaniseringen i Västsahara, som fortsatte i de ockuperade områdena. Där har de tvingats söka sig till städerna pga. ockupationen som hindrar dem att färdas fritt. Polisarios officiella siffra över beduinerna är idag ca 8000 familjer.

Departementet för “landsbygden” består av en ansvarig, en ställföreträdare, ett antal sekreterare, chaufförer, m.m. Sammanlagt uppgår antalet anställda till mellan 70 och 80 personer. De har ansvaret för alla beduiner såväl som för västsaharier som bor utomlands. Det finns olika avdelningar för norr, söder, öst och väst, alla med egen administration. De har även hand om familjebesöken i de ockuperade områdena tillsammans med MINURSO. (CCBM) Konflikter angående betesmarker och resurser löses på nationell nivå mellan de berörda länderna, landsbygdsdepartementet har inga fasta institutioner för konfliktlösning.

Det finns problem med att utbilda nomaderna, eftersom de måste lämna bort sina barn till lägren för skolgång. Även sjukvården är ett problem, då de ofta är för långt bort för att kunna nå sjukhus och kliniker. I de befriade områdena får de lita till militärens sjukhus, men bara för grundläggande sjukvård. Inga allvarliga sjukdomsepidemier har brutit ut bland beduinerna. Detta beror på att Polisario distribuerar medicin, har utbildat dem i hälsofrågor och för att de lever utspritt. Deras egen boskap är av bättre kvalitet och därmed mer hälsosam att äta än den i lägren.

Minor i de befriade områdena (och i de ockuperade) är ett stort problem. Armén försöker vakta de minfält man känner till och sätter även upp varningsskyltar. Men obevakade djur kan lätt vandra in i minfält och det händer att nomader kör fel med sina fordon och dör.

De gräshoppssvärmar som fanns under 2004 påverkar 90% av nomaderna enligt Mohammed, då dessa äter upp djurens grödor.

Mohammed ser ingen kommande konflikt mellan modernitet och traditionalitet i en kommande västsaharisk stat. Beduinerna har förändrats under de senaste två decennierna, de är mer utbildade och anpassade till ett modernt liv. Samtidigt är alla västsaharier i grunden nomader och har förståelse för detta liv.

Intervjun utfördes av Ulrike Deppert, Måns Waldenström och Samuel Sjöberg Habteab, deltagare på kursen Västsahara och flyktingskap på Färnebo Folkhögskola ht 2004