Västsahara är ett stängt land som bevakas av 200 000 marockanska soldater. Utländska journalister och observatörer nekas ofta inresetillstånd och flera journalister, bl a från Sverige och Norge, har blivit utkastade ur landet sedan det visat sig att de är kritiska till Marockos agerande. Alla protester mot Marocko slås brutalt ner.Västsaharierna är idag en minoritet i sitt eget land. Marocko bedriver en bosättningspolitik där marockaner lockas att flytta till det ockuperade Västsahara med högre löner än i Marocko och befrielse från inkomstskatt. Det bor ca 200 000 civila marockaner i Västsahara. Der råder en stark segregering mellan marockaner och västsaharier; politiskt, socialt och ekonomiskt.

I maj 2005 startade den fredliga västsahariska intifadan, då västsaharierna alltmer öppet började visade sitt motstånd mot ockupationen. Sedan dess har protesterna avlöst varandra. Snabba manifestationer, slagord till stöd för befrielserörelsen Polisario och för den Västsahariska republiken, flaggor som målas på väggar och kastas upp på telefonledningar där de hänger som symboler för motstånd och hopp är några exempel på motstånd. Den marockanska militären har svarat med att misshandla demonstranter, fängsla människor utan rättegång och tortera åtskilliga västsaharier. Flera människorätts-organisationer, t ex Amnesty International har riktat hård kritik mot Marockos grova kränkningar av västsahariernas mänskliga rättigheter.

 I oktober 2010 ägde den största västsahariska protesten sedan vapenvilan trädde i kraft 1991 rum. Då lämnade cirka 20 000 västsaharier städerna och samlades i gigantiska protestläger i Gdem Izik, i öknen utanför El Aiun. De samlades i protest mot diskriminering, människorättskränkningar och till stöd för självständighet. Efter fyra veckor gick marockanska styrkor in i lägret, drev ut människorna med hjälp av tårgas, batonger och skjutvapen för att sedan bränna lägret och jämna det med marken.

Trots att protestlägret slogs ned brutalt, så har Gdem Izik stärkt den västsahariska motståndskampen. Genom att samlas i protestlägret visade västsaharierna att det är många som fått nog, att de är starka tillsammans och att de övervunnit sin rädsla för den marockanska repressionen. Manifestationer, sittblockader, hungersstrejker och andra former av protester sker dagligen i det ockuperade Västsahara.

“Jag var tvungen att fly från mitt hemland. Jag finns med på Marockos lista över de som ska fängslas - och jag vet vad det innebär att sitta i marockanskt fängelse.”

Hamdi och hans fyra vänner tvingades fly från det ockuperade Västsahara över muren till flyktinglägren i Algeriet.