Efter min resa till det ockuperade Västsahara har jag tydligare än någonsin förut insett hur viktigt det är att vi i Sverige organiserar oss till stöd för ett fritt Västsahara.

 Flera av dem jag träffat under resan har sagt samma sak: Det finns inte en enda västsaharisk familj som inte har en bror, syster, mamma, son, pappa eller dotter som sitter i fängelse, som är försvunnen, som har blivit torterad eller misshandlad. Och efter några dagar av möten och berättelser börjar jag inse att det verkligen stämmer. Förtrycket finns överallt, och det tar sig många olika uttryck.

Men det gör även motståndet. Ett myller av organisationer, aktivistgrupper, kvinnoforum, fackföreningar, familjer och fristående aktivister kämpar trots våldet, tortyren och de godtyckliga fängslandena för självständighet och frihet. De kämpar för det de har all rätt i världen till. För ett fritt Västsahara.

De väljer att träffa oss trots att de vet att det är farligt, att de riskerar polisövervakning, misshandel, kanske tortyr eller en tid i fängelse. De tar risker för att vi ska få höra deras berättelser, för att vi ska föra deras vittnesmål vidare, så att fler ska få veta vad som händer i Västsahara, så att fler ska bli aktiva och stötta deras kamp.

Och de räknar med oss. Och jag vill inte för allt i världen svika dessa modiga människor.

Det är dags för Nätverket för ett Fritt Västsahara att vakna upp och bli aktivt igen.

Nu startar vi en lokalgrupp i Malmö, och hoppas på att många följer vårt exempel i andra städer!

För ett fritt Västsahara!

/Elinor, Nätverkets Malmögrupp